LinusLinus
Idag träffade jag min "bror" Linus. Jag kände både lycka & sorg den här dagen.
För jag fick ett sms idag där det stog "Jag kommer till Bergsjö idag"
Jag har nästan inga nr kvar för jag har en annan tlfn.
Men det slog mig att det va Linus, & det va det.
Jag vart på topphumör hela dagen, för jag skulle ju få träffa min efterlängtade Linus idag!
Och tiden rullade på och äntligen ringde Linus och sa att han va vid skolan alldeles strax.
Jag vart plötsligt på ännu bättre humör & jag kände lyckan sprida över hela min kropp, från topp till tå!
Snart fick jag träffa honom, jag ställde mig vid dörren dit han skulle komma utanför, sedan stog jag bara där och längtade, men jag ville bara spola fram tiden så jag fick hamna i hans famn, en stor & efterlängtat kram. Tillslut ser jag bilden rulla upp för skolbacken jag blev tårögd av lycka! Du kom det jag hade väntat på hela dagen. När jag sprang ut till bilen som rullade in på parkeringen så kliver min underbara "bror" ut & jag ger honom en sån kram så jag börja skaka av lycka med tårögda ögon & jag knep om honom så gott jag kunde, men han gav inte tillbaka lika mycket som han gjorde förr, det slog mig om han inte tyckte om mig lika mycket längre, eller om jag hade förändrats på ett dåligt vis. Men jag kom på att när han inte krama mig på samma vis var nog för han har insett han vi har tappat kontakten så pass mycket att vi nästan inte känner varandra. När du stog med oss i 10 min innnan du måste gå åt till håll och mitt håll va jag båda lycklig men endå besviken, för han skulle ju inte stanna och bo hemma som vanligt, det sved när jag förstog det. Jag vill ju bara att du ska kunna komma hem. Du har föränrats så myket Linus, du är inte samma person längre, visst alla förändras men du har förändras så mycket att jag inser att på 1½ år kan man förändras så mycket att folk inte känner igen än. Men du har blivit jätte fin. När du åkte åt ditt håll var jag mer tårögd, för nu vet jag att det tar lång tid innan vi ses igen och våran kontakt kommer ju knappast bli bättre än vad den varit.
Och du har skaffat tjej nu i Kramfors så de känns att man inte duger till längre. Jag är jätte glad för din skull att har träffat någon på riktigt. Men glöm inte mig, det skulle jag aldrig gjort med dig. Så många gånger jag ringt dig och du har sagt att du ska ringa mig, men aldrig gjort det. Det sårar mig Linus. När jag sa idag"nu får du höra av dig" & ditt svar var bara ett enkelt "detsamma hörru du". Varför är det jag som ska höra av mig hela tiden, vill du verkligen ha kvar mig så får du ta lite ansvar för våran vänskap!
Glöm mig aldrig, för jag kommer alltid minnas dig!
Jag kommer alltid älska dig Linus! <3
För jag fick ett sms idag där det stog "Jag kommer till Bergsjö idag"
Jag har nästan inga nr kvar för jag har en annan tlfn.
Men det slog mig att det va Linus, & det va det.
Jag vart på topphumör hela dagen, för jag skulle ju få träffa min efterlängtade Linus idag!
Och tiden rullade på och äntligen ringde Linus och sa att han va vid skolan alldeles strax.
Jag vart plötsligt på ännu bättre humör & jag kände lyckan sprida över hela min kropp, från topp till tå!
Snart fick jag träffa honom, jag ställde mig vid dörren dit han skulle komma utanför, sedan stog jag bara där och längtade, men jag ville bara spola fram tiden så jag fick hamna i hans famn, en stor & efterlängtat kram. Tillslut ser jag bilden rulla upp för skolbacken jag blev tårögd av lycka! Du kom det jag hade väntat på hela dagen. När jag sprang ut till bilen som rullade in på parkeringen så kliver min underbara "bror" ut & jag ger honom en sån kram så jag börja skaka av lycka med tårögda ögon & jag knep om honom så gott jag kunde, men han gav inte tillbaka lika mycket som han gjorde förr, det slog mig om han inte tyckte om mig lika mycket längre, eller om jag hade förändrats på ett dåligt vis. Men jag kom på att när han inte krama mig på samma vis var nog för han har insett han vi har tappat kontakten så pass mycket att vi nästan inte känner varandra. När du stog med oss i 10 min innnan du måste gå åt till håll och mitt håll va jag båda lycklig men endå besviken, för han skulle ju inte stanna och bo hemma som vanligt, det sved när jag förstog det. Jag vill ju bara att du ska kunna komma hem. Du har föränrats så myket Linus, du är inte samma person längre, visst alla förändras men du har förändras så mycket att jag inser att på 1½ år kan man förändras så mycket att folk inte känner igen än. Men du har blivit jätte fin. När du åkte åt ditt håll var jag mer tårögd, för nu vet jag att det tar lång tid innan vi ses igen och våran kontakt kommer ju knappast bli bättre än vad den varit.
Och du har skaffat tjej nu i Kramfors så de känns att man inte duger till längre. Jag är jätte glad för din skull att har träffat någon på riktigt. Men glöm inte mig, det skulle jag aldrig gjort med dig. Så många gånger jag ringt dig och du har sagt att du ska ringa mig, men aldrig gjort det. Det sårar mig Linus. När jag sa idag"nu får du höra av dig" & ditt svar var bara ett enkelt "detsamma hörru du". Varför är det jag som ska höra av mig hela tiden, vill du verkligen ha kvar mig så får du ta lite ansvar för våran vänskap!
Glöm mig aldrig, för jag kommer alltid minnas dig!
Jag kommer alltid älska dig Linus! <3
Kommentarer
Trackback
